VECKANS FÖRETAG V.6

N. Nilsson Fiolbyggare AB – www.fioler.se

Jag träffar Roland Nilsson, som är fjärde generationens fiolbyggare i familjeföretaget N. Nilsson Fiolbyggare AB. Roland är medlem i Internationella fiolbyggarförbundet, Tyska mästarförbundet samt Svenska violinbyggarmästarna. Företaget grundades 1888 av Nils Nilsson, togs sedan över av sönerna Gottfrid och Albert, därefter Gottfrids son Bengt och nu slutligen Bengts son Roland.
Femte generationen, Rolands son Fredrik, har tagit gesällbrev på en skola i Tyskland, Mittenwald, och nu arbetar Fredrik på firman. Det gör även Fredriks fru Nadine som även hon tagit gesällbrev på samma skola. BÅda har gjort mästarprov i Sverige och ska ta emot sina mästarbrev på Malmö Rådhus i mars 2014. Totalt är de 6 anställda på firman, i verkstaden arbetar även Tord och i administrationen finns Rolands dotter Cecilia samt Sylvia.
Det är en vetenskap kring bygge av stråkinstrument och i husets bibliotek och provrum (där man kan provspela instrumenten) finns böcker om alla detaljer, hur reparationer ska göras/gå till, hur man med hjälp av kunskap om olika material och fiolbyggare kan värdera instrument individuellt. Det finns inte två likadana när det gäller stråkinstrument eller för den delen instrument gjorda i trä – utseenden och klan varierar i oändlighet.
Det finns en lång tradition i fiolbyggande i Europa och i Sverige. Idag finns ett 40-tal fiolbyggare i Sverige, men få innehar mästarbrev. För att få den lägre graderingen som kallas gesällbrev så krävs en tre och ett halvt år lång utbildning. Mästarbrevet kräver något längre utbildning och tuffare krav när det gäller yrkesskicklinghet och även teoretiskt kunnande.Roland visar mig runt i huset och i källaren finss et museum med instrument gjorda av respektive generation i familjen Nilsson. Bland instrumenten finns en luta som varit Evert Taubes. Det finns många varianter på stråkinstrument och under firmans över 120-åriga historia har förutom violing, viola och cello även tillverkats cittror, lutor, gitarrer, mandoliner, orgelharmonier, träskofioler och fioler som kallas pochette (små lätthanterliga fioler, namnet betyder på franska att fiolen är i fickformat).

Det är en skarp distinktion mellan violin, viola och cello – man kan säga att det ligger i klangdjup – en viola är något större än en violin och den översta strängen är A istället för E och nedersta strängen är ett C vilket ger instrumentet en djupare och något mörkare ton än violinen, ytterligare bas ligger i en cello och såklart den stora kontrabasen. Detta gör att det i en orkester är som i en kör – med sopran-, alt- och basinstrument.